Vägen
Fredag. Sedan jag började skriva igen har fredagen blivit min skrivardag. Jag som egentligen har svårt för rutiner, tycker att denna är ganska skön för då kan jag låta min kreativitet vila i veckan. Jag låter mina skrivaridéer vila och har tillit till att det jag ska skriva blir skrivet. Att det budskap som ska förmedlas blir förmedlat.
Idag är dagen då min sambo och jag träffades första gången för ett antal år sedan. Det var innan jag hade börjat med det mediala, då hade jag ingen aning om vad det innebar att visualisera eller att vi alla har guider till hjälp. Jag hade en tuff tid bakom mig då. Jag hade skilt mig och det var väldigt jobbigt eftersom vi inte var överens, min dåvarande man och jag. Men jag visste att det var en nödvändighet annars skulle jag gå under. I efterhand kunde jag tidigare reflektera över hur jag kunde veta det. Jag hade ju inget medvetet medialt medvetande aktiverat. Men jag hade ett omedvetet medialt medvetande. Det sipprade in information som jag trodde att jag tänkte ut med min lilla hjärna. Det är just detta som jag numera jobbar mycket med när klienter kommer till mig. Somliga har en väl utvecklad intuition men de är omedvetna om vad som händer. Det är verkligen roligt att få lära ut hur lätt det kan vara att lyssna på sin intuition och låta sig ledas dit det känns rätt. Ju mer man lyssnar, desto mer hjälp får man och desto lättare blir livet.
För att så återvända till dagen då jag träffade min sambo första gången. Vi hade stämt träff utanför stadsbiblioteket här i Malmö. Det var en strålande vårdag, nästan sommarvärme. Jag satt på en sten och hörde en fråga bakom mig: "Är det du som är Camilla?" Jag vände mig om och samtidigt som jag såg Patrik, fick jag en bild i mitt huvud. Det var bilden av en väg. Jag visste direkt att det var vår väg och jag kan fortfarande se den. Vägen har hjälpt mig framåt även om jag i början var lite arg för att jag inte upplevde vår verkliga väg som så rak som bilden hade visat mig. Vi hade svårt att få till våra träffar av olika anledningar och det gick inte helt friktionsfritt.
Men nu är vi här, i vårt fantastiska hus i Malmö som jag älskar. Fortfarande är vår väg inte alltid rak men det är det som kallas livet.
Glöm inte att anmäla dig till mitt nyhetsbrev om du vill ta del av vad som händer hos mig. Ta hand om dig och ha en bra helg!