Utrensning

I torsdags pratade jag med min samtalsterapeut om hur det är att göra resan in i andligheten. Hur man vänder ut och in på sig själv för att lära känna sig själv bättre och för att bli en ren kanal. En vägledare som inte påverkas av sitt förflutna. Rensa ut gammalt skräp som ligger och skvalpar i kroppen. Många utrensningar har jag gjort med hjälp av meditation och många tårar har fällts i samband med dessa. Senast det hände, var när jag var på kurs i oktober. Efter det har det varit lugnt. Fram tills i fredags.

Jag går en andlig kurs som förra året var teoretisk, så även detta år till viss del men nu jobbar vi även praktiskt med det vi lärt oss. Vid förra kurstillfället började vi jobba med känslor med fokus på vår huvudrädsla. I fredags fortsatte vi och under meditation, fick vi veta vad som påverkar oss allra mest. Min största rädsla är att inte duga och räcka till. Den kan påverka mig i olika situationer och reaktionen kan vara olika. Jag visste om den men att få uppleva den under meditationen var fruktansvärt jobbigt därför att jag fick uppleva hur jag har känt mig tidigare. En hemsk känsla av att vara tillbakadragen, inte våga prata med människor och känslan av att inte ha på jorden att göra. Så fullständigt felplacerad. Jag var så ledsen över hur jag har haft det förut att jag undrade hur jag har kunnat bära det.

Vad var då vitsen med att få känna och uppleva detta? Jo, detta har jag vetat teoretiskt tidigare. Jag har vetat att jag har kommit långt på vägen i tron på mig själv, att jag har lagt det mesta av min dåliga självkänsla bakom mig. Nu vet jag det i känslan också för nu har jag fått känna skillnaden. Det gör skillnad!