Till slut

Ända sedan jag lärde mig göra regressioner så har jag sagt till Patrik, min sambo, att jag vill göra en med honom. Det är inte så att han har gjort motstånd mot detta men det har inte blivit av. Det tar ju ganska lång tid och denna tid har vi nte tagit oss förrän igår. Eftersom regressionen görs under hypnos så läser jag en ganska lång text för de flesta. Det är för att man ska hinna slappna av och släppa taget om här och nu. Jag kan se på somliga när de har blivit hypnotiserade, så även på Patrik. Det tog inte speciellt lång tid tyckte jag. Men han, som låg och kände efter, trodde inte att han hade blivit hypnotiserad. Trots att han enligt egen uppfattning inte blev hypnotiserad så fick han se ett tidigare liv. Ett liv som han och jag har levt tillsammans för över 300 år sedan. När Patrik fick frågan hur länge han hade varit inne i det där livet, svarade han 15-20 minuter. Det var 40 minuter. Nu blev han lite överbevisad för Patrik har bra tidsuppfattning när han är vid fullt medvetande. Han kan absolut skilja mellan 20 och 40 minuter. Det hade lyckats. Och det bästa av allt är att han vill göra det igen. Nu när han vet vad det är så tror han att han blir skönare avslappnad nästa gång. Där håller jag med honom. Andra gången blir det ofta lättare att bara följa med i det som händer och upplevelsen blir mer övertygande.

En sak som jag tycker är extra roligt, är att Patrik nu har fått veta hur jag jobbar. Ofta får han höra att jag ska ha en klient för hypnos eller regression, nu vet han vad det innebär. Nu har han fått ökad förståelse för det jag gör och det uppskattar jag. Att avdramatisera och avmysticifiera.

I och med denna regression började jag att tänka på det karma jag trodde att vi hade. Jag gjorde själv en regression en gång där jag fick se och uppleva hur Patrik och jag skiljdes åt och hur jag i hela mitt liv väntade på honom. Jag har i och för sig inget årtal för detta liv men det känns som om det var längre sedan än det som Patrik fick se. Ända fram tills igår har jag trott att vi inte har haft något tillsammans sedan mitt väntande och att vi därför nu har återförenats för att läka detta. Nu tror jag snarare att vi har funnit varandra igen för att vi båda vet vilket bra liv vi vet att vi kan ha tillsammans. För i det livet Patrik fick se, hade vi det bra.