Tankar kring prövningar i livet

Ibland kan man se hur en person får sina prövningar inom ett visst område i livet. Det handlar ofta om arbete, pengar och relationer (kärlek). Det är liksom de stora teman som finns i våra liv. Somliga har svårt att få jobb medan andra inte behöver anstränga sig ett dugg för att hitta ett nytt. Somliga har problem med kärleksrelationer och kan söka länge, länge för att hitta rätt, andra bara springer på någon direkt när de börjar leta. Somliga har problem med pengar och det kan bero på en mängd olika faktorer. Antingen är det personen själv som har svårt att få ekonomin att gå ihop eller så blir personen utmanad av människor i sin omgivning.

I mitt arbete så möter jag människor från alla dessa grupper och somliga får inte bara prövningar i ett område utan ibland inom alla tre jag nyss nämnde. Jag får uppleva mycket och ibland får det mig att reflektera över mitt eget liv. Det kan hjälpa mig att känna tacksamhet över det jag har. När jag funderar över om jag har något speciellt problemområde så tycker jag egentligen inte.

När jag var 18 år, skrev jag tre ansökningar om sommarjobb, jag blev kallad på en intervju och fick jobbet direkt. Jag jobbade där några somrar tills jag var färdig med skolan och då blev jag fast anställd. Jag hade flera olika titlar under åren och slutade inte förrän jag gick in i väggen när jag var 39 år. Även om det slutade brutalt så kan jag inte säga att arbete har varit ett problemområde för mig.

Mitt kärleksliv upplever jag inte heller som svårt. Jag har aldrig varit ofrivilligt singel, haft några långa relationer i mitt liv och jag har blivit väl behandlad. Så även om relationerna har avslutats så känner jag inte att detta heller har varit problematiskt.

Nej, mina utmaningar har snarare handlat om pengar men inte för att jag har haft problem med pengar. Jag har inte haft överflöd men alltid så jag har klarat mig. Jag har lyckats att anpassa mina utgifter efter min inkomst även när jag var sjukskriven och ensamstående. Jag har varit ekonomiskt självständig sedan jag lovade min mamma att aldrig mer be om en krona efter att jag började få mitt studiebidrag när jag var 16 år. Jag har jobbat och sparat. Valt noga vad jag skulle lägga mina pengar på, aldrig slösat. Så anledningen till att pengar har varit utmanande för mig beror på att alla i min omgivning inte har haft samma ekonomiska synsätt. Jag har tagit banklån för att någon inte fick, jag skrev på ett borgensavtal för att hjälpa, jag har lånat ut pengar några gånger, någon tecknade ett telefonabonnemang för egen räkning men i mitt namn utan att berätta det (alltså bedrägeri).

Det intressanta i det hela är att det är jag som har blivit utskälld och varit den dåliga människan när jag har bett om att få mina pengar tillbaka och detta vid tillfällen då jag visste att personerna i fråga skulle få ett tillskott i kassan tillräckligt för att betala av sina skulder. När jag kom på bedrägeriet och sade upp abonnemanget så var det jag som var den dåliga. Borgensavtalet hade kunna kosta mig massor men jag undkom med blotta förskräckelsen. Jag har aldrig fått vare sig en ursäkt eller ett tack. Kanske låter detta inte så mycket men för mig är det tillräckligt eftersom jag anser att man ska göra rätt för sig. Lånar man så betalar man tillbaka, eller betalar av då och då och man går inte bakom någons rygg.

Ibland händer det något som gör att detta kommer upp till ytan. För några veckor sedan hände det något som satte igång det igen. Känslan av orättvisa och minnena bara snurrade i mitt huvud som en grammofonskiva. Tankarna och ilskan höll på att äta upp mig ända tills jag blev arg på det också. Att inte ens kunna släppa sörjan med hjälp av meditation och yoga fick bägaren att rinna över. Jag ville inte vara arg på det som varit och som jag ändå inte kan göra något åt. Jag ville inte vara arg på dem, det är mitt eget ansvar att må bra. Så jag bad min guide om hjälp den kvällen. Jag bad om hjälp om att få stopp på grammofonskivan och att min ilska skulle släppa. Dagen efter vaknade jag och var fri. Jag jobbade och var produktiv på mitt kontor hela den dagen utan tillstymmelse till grammofonskiva eller ilska. Jag är så tacksam över dessa värdefulla verktyg jag har att ta till och jag är så tacksam för att jag kom på lösningen. Tack!