Tagen på sängen

Jag undervisar i mindfulness. Just nu har jag fyra pågående grupper. Mindfulness ger näring åt min vetenskapliga sida. Det kommer ständigt forskningsbevis på att mindfulness fungerar och många människor vill ha detta för att tro på det. Jag respekterar det och därför nämner jag aldrig för mina grupper under kursens gång vad jag gör när jag inte håller på med mindfulness. När jag presenterar mig för en grupp första gången så nämner jag min bakgrund och berättar varför jag vill förmedla mindfulness, inget mer. Sista gången brukar jag berätta att jag jobbar medialt. För mig är det viktigt att inte låtsas om den delen som är så viktig för mig. Att jag inte berättar tidigare under kursens gång beror på att jag respekterar alla människors inställning till det andliga och att jag inte vill riskera att någon har förutfattade meningar. Jag vill sköta mitt arbete professionellt.

I veckan hade jag en grupp för andra gången och när vi gick ut för att ta en liten paus, blev det tyst en stund. Då frågade en av deltagarna mig vad jag jobbar med när jag inte är där. Snopen blev jag, visste först inte vad jag skulle svara. Sa att jag brukar berätta det sista gången. Insåg snabbt att jag här fick göra ett undantag. De kunde ju inte gå undrande i sex veckor. Så jag berättade, mer än vad jag brukar. Någon sa ingenting. Någon sa att just det vetenskapliga mot det icke vetenskapliga hade diskuterats samma lunch, att det var intressant. En började berätta om störande fenomen som hon och hennes familj har i sin bostad. Jag berättade att hjälp finns attt tillgå. Efter lektionen pratade jag med henne och det var verkligen jättebra. Hon berättade att de hade sålt bostaden och att just de störande fenomenen var ett problem för vad skulle de säga till de nya ägarna?

Det är bra när något som först känns så fel blir så rätt. Jag är glad att det kom upp för tack vare detta kan några vilsna själar få frid, likaså en störd familj.

/var-fysiska-varld.jpg