Storseans

Härom dagen var jag på storseans. Syftet var inte att få ett budskap utan för att se hur de medium som kom till Tro och Vetande jobbar. Monika och Hasse Nyander från Göteborg. Att jag skulle gå dit bestämde jag redan i januari eftersom jag har hört talas om Hasse och har honom som vän på facebook. Innan det hela började, samlade vi oss till lugn musik. Blundade, slappnade av. Då kände jag hur någon liksom pushade på min vänstra axel, det var ingen med fysisk hand utan en annan energi. Det var inte en gång utan det var om och om igen som om någon försökte väcka mig. Jag tonade in och såg henne, för första gången närvarande i annat än vid meditation: min mormor. Jag förstod inte vad hon ville men känslan av henne och kärleken hon sände ut var otroligt gripande. Jag hann inte med så mycket mer innan seansen började så jag fick släppa henne.

Jag satt och tonade in mig för att försöka hänga med lite i budskapen men orkade inte så länge. Dock var det häftigt när Hasse vid ett tillfälle sa till en kvinna att han trodde att det var hennes farfar som kom till henne, då kände jag väldigt kraftfullt att det var hennes morfar vilket visade sig stämma. Jag hängde som sagt med ett tag och sedan släppte jag. Då ställde sig Monika upp och sa att hon hade en man med sig och att hon hade siktat in sig på mig och mannen som satt bakom mig. Rent spontant sa jag att det nog var till mannen hon skulle komma, jag hade ju redan känt mormor och det var väl i så fall hon som skulle prata tyckte jag.

Monika började beskriva mannen som ledigt klädd i rutig skjorta och snabbt sa hon att hon var övertygad om att hon skulle till mig. Morfar var min direkta tanke men så beskrev hon honom och saker runt omkring som inte var glasklara utan att vända lite på det. Kanske hade jag varit för lite snabb i min slutsats? Jag sa vem jag misstänkte att det var och hon beskrev lite mer. Hur snabbt det hade gått när han gick över, i princip från en dag till en annan. Att han i princip hade fortsatt med sitt liv som det var in i det sista och att det är ganska länge sedan det hände. Hon beskrev mormor. Nu var jag säker på att det var morfar. Jag var bara 9 år när han gick bort och har fått berättat för mig att han dog samma dag som han blev inlagd på sjukhuset. Trots att han var drygt 80 år så var inte gården helt avvecklad.

Det som kom ifrån honom sedan var som en sammanfattning på hur jag lever mitt liv. Att jag är på rätt väg. Att jag gör rätt som söker information och kunskap för att skapa mig en helhet. Att jag mår bra nu men att jag är på väg att må ännu bättre (och det är ju skönt att höra). Hur frustrerad han har varit för att jag inte har sett honom. Han är med mig för att hjälpa mig med somliga bitar och han vill att jag ska tona in mig för att se honom och kunna lyssna till hans råd. Jag fick veta hur jag ska känna att han är här. Vad som är hans kännetecken precis som jag har ett med farmor. Tänk att han har varit här utan att jag har vetat om det. Till mitt försvar får jag väl säga att det är svårt att tona in sig på sina egna anhöriga. De önskar jag ju hade varit med mig i fysiskt tillstånd. Att tona in sig till andras anhöriga som jag inte har några känslomässiga band till är mycket lättare.

Egentligen sa han kanske inte så mycket som jag inte redan visste men att få denna bekräftelse kändes väldigt bra. Att höra från någon annan det jag själv känner och tycker mig veta. Och morfar, jag lovar att jag ska bli mer lyhörd och lyssna till dig när du kommer.

Avslutningsvis ska jag också säga att seansen, förutom detta, var väldigt bra. Monika och Hasse Nyander hade ett väldigt harmoniskt sätt att arbeta på. Mycket bra träffsäkerhet och ingen de beskrev blev utan mottagare som kunde bekräfta. Jag kan varmt rekommendera dig att gå och se dem om du får möjlighet.