Min verklighet eller din?

I förra veckan blev jag förkyld. Jag hade inte en tanke på att fökylningar ofta sätter sig på mina stämband om jag pratar då, så i fredags hade jag i princip ingen röst. Ont gjorde det, speciellt när jag nös eller hostade. Jag gick till apoteket för att köpa något som kunde lösa beläggningen som jag kände låg runt stämbanden. Svaret jag fick där var att det inte finns något annat botemedel än att vara tyst. Okey jag får väl göra så gott jag kan vilket inte gick så länge eftersom jag fick ett telefonsamtal på kvällen som var nödvändigt att avklara. Rösten blev allt sämre.

Så på natten var jag med om något som var otroligt verkligt. Det kom en man. Mörkhårig, ganska lång och smal, klädd i kostym och auktoritär. Han plockade ut lameller från min hals och det gjorde riktigt ont. Det rev i halsen och de röda sakerna som kom ut påminnde om sådana där ringar som man har i ett coronnespel. Jag kände mig riktigt sjuk och svettades. När jag kom upp i lördags morgon och började prata med Patrik, märkte jag att något hade hänt. Av beläggningen på stämbanden kändes ingenting och jag kunde prata igen. Inte en klar stämma förstås, rösten var märkt av förkylningen, men skillnaden var stor.

Jag väljer och tro att jag fick hjälp under natten. Att jag under natten fått healingenergi någonstans ifrån som hjälpte mig. Patrik valde att kalla det hela för en dröm och det beror på att vi inte på alla sätt har samma tro på de krafter som finns runt omkring oss. Men vad vi än kallar det så har jag min uppfattning om verkligheten medan du har din.