Längtar

Igår tog jag bussen in till stan för att snygga till mig i håret. Jag hade varit trött på det en längre tid så jag hade bokat en tid för både färgning och klipp. Frisören var ny för mig och det visade sig att vi hade mycket att prata om. Vi har en whiplashskada båda två och när jag berättade vad jag håller på att utbilda mig inom, fick vi mer att prata om. Det visade sig att tjejen hade funderat på att göra en regression och sedan berättade hon om en fobi hon har. Genast började jag fundera och undra hur man löser en sådan knut. Jag har ännu inte fått kursdatum för den delen i min hypnosutbildning som ger mig svaret på hur man hjälper till med att bli av med fobier och ovanor. Vi var båda överens om att hoppas på att den kommer snart. En nyklippt, oäkta blondin lämnade sedan salongen med lätta steg.

Ett möte som detta ger mig inspiration till att fortsätta min utveckling och se till att jag får mitt behandlingsrum i källaren iordningställt. Jag längtar efter att få behandla med de metoder jag tror så mycket på.

I måndags började barnen i sina nya skolor. Mina två i en och Patriks dotter i en. Skolstarten gick väldigt bra och alla är nöjda. Extra glad är jag för att Louise hade med sig en kompis hem igår. Hon, som tidigare varit mycket själv, hittade en vän direkt. Jag hoppas att det håller i sig. Isabelle är också så nöjd med allt. När jag hämtade henne efter första dagen hade hon redan fått en låtsasbästis. En låtsasbästis är en vän som är mer än en god vän men ingen bästis. Något mitt emellan alltså. Isabelle sa dessutom att hon var alldeles yr för alla ville vara med henne och hon kunde ju inte vara med alla på en gång.

Ett skolbyte som detta är en mammas dröm. Jag som hade dåligt samvete vid skolavslutningen i somras för att jag bestämt mig för att ta dem ifrån sin trygghet. Som läget är just nu, behöver jag inte oroa mig och det är så härligt!