Jag är

Jag tillåter mig att bara vara. Jag måste inte göra någonting. Jag lyssnar på kroppen, jag har lyssnat på min inre röst och gett mig en dag att bara vara. I måndags fick jag till mig att jag skulle göra om veckans planering något så dagens möte hade jag igår istället. Det är jag tacksam över idag. Jag har tillåtit mig att sova för jag var trött. Jag har mediterat och lyssnat på musik. Kommunicerat med ett par klienter. Allt för att jag vill. Jag känner hur renare tankarna blir när "måste piloten" är avstängd. När en klient igår sa att hon ville komma idag, hade jag först lite dåligt samvete för att jag sa nej. Jag är ju van vid att ställa upp, att sätta andra i första rummet. Men jag gjorde mig en tjänst som satte mig själv där denna gången.

Som du märker, klappar jag mig själv på axeln och säger "Nu var du duktig som lyssnade". Gör du det någon gång? Sätter du dig själv i första rummet någon gång och berömmer dig själv för det? Dessa reflektioner är så lätta att skjuta ifrån sig och inte göra. Min uppfattning är dock att när vi gör det, stärker vi oss själva i vårt varande, vi njuter mer av det vi gett oss själva och minnet av det stannar kvar längre. Det blir en upplevelse och en känsla tillsammans vilket är lättare att komma ihåg.

Nu ska jag njuta av en kopp kaffe, invänta barnen som snart kommer hem ifrån skolan och njuta av att bara vara!