Intuitionen

Jag hade lite mailkorrespondens med en väninna där hon skrev att hon hade sett en ängel och skulle berätta mer när vi sågs. Vi träffades och hon berättade hur hon en kväll hade varit i sitt sovrum då hon kände att det kom in någon och att katten följde denna någon med sin blick. Kvinnan kunde inte se något men en känsla sa henne att det var hennes avlidna faster. Kvinnan var väldigt säker på sin berättelse ända tills hon kom till slutet då hon sa: Fast jag vet ju inte att det var hon för jag såg ingenting så det var kanske inbillning.

Mitt budskap till dig som läser detta är att aldrig ifrågasätta en upplevelse i efterhand. Upplevelsen är din och det finns ingen som kan ta den ifrån dig mer än du själv och det är väl ändå ganska onödigt när du ändå förmodligen aldrig får reda på om det var sant eller ej. Behåll känslan, den är din. Kanske hade känslan något mer att förmedla? Njut av upplevelsen och vetskapen om att vi inte är själva.

Jag gjorde ett liknande fel i samband med en kurs. Vi satt i en ring och en i taget fick vi sitta mitt i cirkeln för att få budskap ifrån dem som satt runt om. En kvinna satt för att få buskap och jag fick se en man med mina eteriska ögon. Han stod och höll henne på axeln och jag fick en ganska bra bild av honom och vad han ville förmedla. Eftersom ingen före mig uttryckte att de sett honom så sade jag ingenting, det var säkert inbillning. Efteråt ångrade jag mig så jag berättade för kvinnan om min upplevelse. Stunden som följde blev väldigt känslosam och jag är otroligt tacksam för att jag förmedlade min upplevelse vidare. Efter den dagen försöker jag att lita på det som kommer till mig. Det finns ingen garanti för att jag uppfattar allt rätt varje gång men om jag inget säger så får inte heller mottagaren en chans att få ett budskap som var ämnat för henne eller honom.