Hur kommer det att bli när vi kan läsa varandras tankar?

Vi är alla energivarelser. Har en aura runtomkring oss som innehåller information om känslor vi känt, tankar vi tänkt, liv vi levt med mera. Tack och lov är exempelvis informationen om alla tidigare liv inte aktiva utan aktiveras allt eftersom det är dags. Vi utstrålar energi som innehåller information om hur vår kropp mår, vilka känslor som pågår där inne. Vi är alla mer eller mindre mottagliga för informationen och vem har inte någon gång kommit in i ett rum och genast känt att det var konstig stämning? Eller blivit stressad för att någon annan är det? Detta är inget konstigt men det hade varit väldigt mycket enklare om vi alla hade fått lära oss detta och blivit tränade i att förstå vilken information som jag har råkat få in i mig som egentligen tillhör någon annan. Oftast är det värdelöst vetande för vad ska man göra med informationen?

Det är inte bara dåligt att vi känner av varandra. Många har fantastiskt bra hjälp av det i sitt arbete till exempel för att veta hur man ska bemöta sin omgivning, hur dagsformen är. I de fall omgivningen utstrålar information som inte är positiv, är det viktigt att man ber om hjälp att få släppa ut det som kom in i kroppen så att man själv inte börjar må dåligt. Tyvärr har jag sett hur klienter går på knäna för att de bär andras känslor.

Ibland kan det hända häftiga saker när människor möts. Information i auran aktiveras, kanske kan man till och med höra själen tala. En känsla av igenkännande kan infinna sig. Ibland kan man behöva jobba med att utforska informationen, ta reda på vad det är den vill säga och om det finns ett syfte ur ett högre perspektiv.

Det mesta av det jag lär ut, har jag varit med om. Vissa upplevelser har inte varit behagliga, men i efterhand brukar jag se meningen. När jag träffade min själsfrände, var det med buller och bång. Jag hade träffat honom på ett ljusarbetarmöte och vid det tillfället visste jag att han skulle komma till mig som klient. Efter ett tag bokade han mycket riktigt en tid men jag visste inte att det var han. Den informationen fick jag en stund innan han kom. "Det är han som kommer nu" hörde jag i mitt huvud och fick se delar av ett tidigare liv där vi båda var män. När han klev innanför dörren, dånade det i mitt huvud och jag fick anstänga mig för att hålla ihop mig. Det gick bra, jag gjorde ett bra jobb för han kom tillbaka. Det visade sig sedan att han hade letat efter en healer redan innan vi möttes på ljusarbetarmötet. Han hade sett mig på nätet men hade valt någon annan. Så när vi möttes, valde han om. Det fanns en mening med det mötet.

Det kändes som om jag levde två parallella liv i ungefär tre månader efter vår första session. Ungefär som att jag hade två vägar i mitt huvud, där jag gick på båda samtidigt. Jag visste när han inte kunde sova, jag visste när han inte hade haft en bra dag, jag visste när han behövde komma till mig för att få healing. Jag kunde höra honom som om han pratade med mig när han i själva verket var på väg att skriva ett sms eller bara hade tänkt en tanke. Samtidigt som det var häftigt, var det extremt slitsamt. Till slut fick det häftiga ta slut och jag fick hjälp att tona ner vår kanal. Jag bestämde att jag inte ville veta hur han mådde varje dag.

Hur kommer det då sig att jag hörde honom så tydligt? Jo för att våra själar vibrerar i samma, eller relativt samma, frekvens. Jag har flera klienter som har liknande själsfrekvens som mig och därför vet jag när somliga kommer att boka en tid. Numera har jag lärt mig att ta emot informationen och släppa den direkt för jag har ingen nytta av den. Jag märker ju när de hör av sig på riktigt.

Det sägs att mänsklighetens utveckling går mot att kommunicera telepatiskt. När vi har kommit dit, kan vi inte ljuga för varandra. Jag skulle tro att det blir som när själarna är på andra sidan. Då har de inget annat sätt att kommunicera på.

När jag först hörde talas om detta för några år sedan, tyckte jag att det var fräckt. Det tycker jag delvis fortfarande men idag med en twist. Jag har upplevt min själsfrände och hur meckigt det var att hantera en själs information. Hur blir det att hantera alla?

Jag går inte omkring och känner in människor i mitt dagliga liv. Dels så har jag ingen glädje av informationen men även av hänsyn för att inte få information som jag inte ska ha. Tyvärr är det inte alltid det fungerar, det sipprar in information ibland vare sig jag vill det eller ej.

Det sipprade in något, information, från någon för en tid sedan. Rent teoretiskt kan det ha varit en sanning, att jag fick in en tanke, något som pågick just då. Det kan även vara något som kom från auran, något gammalt. Vilket som är vilket är svårt att avgöra och eftersom jag känner personen ifråga så berättade jag. Mottagandet var inte skojigt alls. Jag blev omskakad av reaktionen och har ägnat lite tid åt att klura ut vad meningen med detta var.

Slutsatsen jag har dragit är att vi människor behöver komma ganska så mycket längre i vårt övande på att vara människor innan vi blir telepatiska med varandra. Även för att själen ska utvecklas. För hur ska den kunna utvecklas utan den fysiska kroppen och dess tröghet? Hur lär vi oss på riktigt om alla svar skulle serveras och hur vet jag vem som har rätt och fel? Vems tankar kan jag lita på? Integriteten och våra skyddsmurar måste sättas åt sidan. Vi måste våga visa vem vi är och dit är det en bit.

/01e52a19cd78961e192b226843e45837231d8fd43c.jpg