Gick Atlantis under?

Jag blev kontaktad av en person, jag kommer att kalla henne Anna, som berättade att hon hade ett minne från Atlantis som störde henne.

Jag blir ledsen varje gång det dyker upp. Jag känner verkligen nu att jag måste ta itu med det. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Kan du hjälpa mig?

Rent intuitivt så visste jag att det skulle gå att läka så vi bokade en tid och Anna har gett mig tillåtelse att berätta vad som hände.

När Anna kom, visste jag inte hur vi skulle komma åt minnet för det fanns några olika sätt. Därför lät jag henne berätta de minnen hon hade från sitt liv på Atlantis. Anna hade haft ett väldigt bra liv men ett hot knackade på och de som styrde Atlantis hade bestämt att man inte skulle möta hotet med att strida tillbaka, något som min klient ansåg vara fel. Hon hade känt sig stridslysten och ville slå tillbaka. Atlantis föll och hon upplevde att det var hennes fel att hennes älskade Atlantis gick under. Fylld av sorg, skam och skuld, avslutade hon förmodligen sitt liv på egen hand.

Tillsammans kom vi fram till att jag skulle leda henne i en meditation. När det var bestämt, hörde jag min guide säga att jag skulle hjälpa henne att göra om minnet, att göra om slutet. När hon la sig på britsen, visste jag fortfarande inte hur slutet skulle bli så jag la en Lemurienkristall på henne fall i fall tanken var att hon skulle få ta sig dit istället.

I meditationen, plockade jag in henne till en tid i hennes liv på Atlantis då hon mådde bra och hade det bra. Hon kom till den dag då hon hade upplevt att hotet knackade på och där började jag att förändra slutet. Vi lade en beskyddande bubbla över hela Atlantis så att man riktigt kunde se hur hotet bultade på utsidan men kunde inte ta sig igenom. De gav upp till slut och livet på Atlantis fortsatte som vanligt.

Så bad jag Anna att bege sig till den dag då det var dags för henne att lämna sitt liv på Atlantis och jag såg hur hennes själ självmant lämnade för att den kände sig färdig. Det var inte så att den lämnade för att kroppen den haft som sin boning dog utan för att det inte fanns mer kunskap att hämta. Den var nöjd och det var dags att återvända till själarnas rike. Anna upplevde samma sak. Hon var nöjd och färdig där.

Eftersom jag nu hade hamnat i en tidslinje där Atlantis existerade så tittade jag framåt och Atlantis har fortsatt att existera. I en eller flera tidslinjer gick Atlantis under men i andra finns Atlantis fortfarande. Så det är mitt svar på frågan jag ställde i rubriken av detta inlägg.

Det här stödjer min teori om att vi påverkar vårt liv genom beslut vi fattar och även om man i sin medvetenhet fattar ett beslut så skapas det en parallell verklighet utefter att man fattade ett annat beslut. Så det vi helt enkelt gjorde var att backa tillbaka till ett beslut som visade sig inte vara det bästa för Anna och styrde upp det genom att fatta ett annat som i sin tur gav ett helt annat slut. Slutet gott, allting gott.

Tack kära "Anna" för att du kom till mig, tack för förtroendet så att jag fick vara med om detta fantastiska och tack till mina guider som visade mig vägen!