En våg av tacksamhet

Precis så känns det inom mig just nu. Det är en magisk känsla som gör att jag nästan vill gråta. Tänk att jag till slut har lyckats att komma i kontakt med mina känslor. Visst kan känslor vara jobbiga att uppleva ibland, alla är inte positiva men jag har det hellre så här än som jag hade det tidigare. Mina känslor stängde jag av i skolåren, satte en skyddande mur runt omkring mig och sedan har muren byggts på genom åren. Nu är det mesta av muren borta även om jag ibland sätter upp den rent instinktivt.

Jag har insett att förmågan att kunna känna är extremt viktigt när jag ska jobba med det jag gör. När jag gav healing härom dagen började jag gråta när jag fick känna sorgen klienten bar. Nu säger säkert somliga att man inte ska känna det som klienten känner, att det tar energi men jag har nog bett om det. För mig blir det jag gör mer verkligt då. Jag som tar min nya livsuppgift på allvar och är en skeptiker som vill ha bevis, hjälper detta. Liksom när jag har kontakt med andra sidan. Att kunna känna in en personlighet och känna hur denne var när han/hon levde på jorden. Att kunna förmedla tacksamhet och kärlek för jag vet hur det känns. Fantastiskt.

Jag tror att många har svårt för att känna av olika anledningar. Dels lever vi i en stressad tid så vi hinner helt enkelt inte, dels så kan det vara läskigt att känna för vem vet vad vi får uppleva då. Många har helt enkelt inte kontakt med sitt inre.

Jag har haft några klienter den gångna veckan och det har varit fina och mycket speciella möten både med klienterna och deras anhöriga på andra sidan. Bland annat har jag varit med om något nytt, att en anhörig på andra sidan tog kontakt med mig innan klienten ens hade kommit.

När jag hade gått och lagt mig härom kvällen såg jag för mina inre, eteriska, ögon bilden av en man men jag skulle sova så jag stängde av honom igen och glömde bort att det hade hänt. Så när jag gick ifrån bussen dagen efter, kände jag plötsligt att jag hade en följeslagare och jag kände igen honom. Det var samma man som jag hade sett kvällen innan. Han gick med ganska stora kliv vid sidan om mig och jag förstod att han sökte min uppmärksamhet. När jag kom hem, gick jag och satte mig i mitt rum och han satte sig i stolen sidan om. Han gav mig ganska mycket information om sig själv och en bild av hur hans personlighet var när han levde. Vilken trevlig man! När klienten som jag trodde att han tillhörde kom, var jag faktiskt lite nervös för tänk om han inte alls tillhörde klienten. Men det gjorde han ju, vilken lättnad, och det var just denna man som klienten hade hoppats få kontakt med. Slutet gott allting gott!