En resa bakåt i tiden

Ständigt får vi höra att man ska leva i nuet. Lägga det som varit bakom sig och inte oroa sig för framtiden. Det är det som är att leva här och nu. Men som vägledare måste jag säga att det inte alltid är så råden kommer ifrån universum, i alla fall inte när det gäller att blicka bakåt. Jag har fått råd till klienter att inspireras av det som varit. Att göra tillbaka blickar på livet som gått och minnas de roliga stunderna. Lika så för alla som jobbar med sig själva. Hur ska vi kunna se våra framsteg om vi inte får lov att jämföra med hur det var när vi började?

Ett exempel jag har, är en klient som kommer till mig med en del i sitt bagage. Hon har gjort en fantastisk resa och håller nu på att rensa i tankar och beteende som stör henne. Hon har kommit till mig några gånger de senaste månaderna och när jag tittar på hennes energier och reaktioner nu, när hon pratar om sin problematik, så upplever jag en stor förändring. Det jag gör är att få henne att känna det också för när hon känner det tar hon ytterligare ett steg mot sin frihet.

I fredags körde jag till Veberöd, orten jag flyttade ifrån förra sommaren. Jag har inte varit där många gånger sedan dess. Det har varit svårt att locka mig ifrån Malmö, jag trivs så bra här. Syftet med min tur var först att hämta hem mina golfklubbor som fortfarande stod i förrådet på golfklubben jag är medlem i, jag känner suget att få svinga igen. Först när jag körde in längst 8:e hålet så kände jag en längtan. Solen sken och allt var så vackert, det är otroligt vacker där. En längtan väcktes till liv och jag förflyttades några år bakåt i tiden. Tillbaka till den tiden då golfbanan var mitt andra hem. På veckorna jobbade jag från morgon till kväll och på helgen spelade jag minst en golfrunda varav många tävlingar. Min tävlingsinstinkt tilläts ta överhanden och min före detta man stod och hejade på eftersom jag faktiskt gjorde många bra resultat och mitt hcp sjönk. Härligt tyckte jag då men nu undrar jag hur i hela fridens namn jag hann med det och allt jag gjorde där hemma. Jag var ju helt besatt att både arbetet och golfen så hur hann jag med att ta hand om barnen och hemmet? Förmodligen kom barnen i kläm. Stackare, hoppas de inte tagit för stor skada.

Andra stoppet för dagen var hos barnens pappa. Honom har jag inte träffat på över ett år och även det mötet fick mig att reflektera över vad som hänt de senaste 4½ åren sedan vi skiljdes åt. Jag är en helt annan människa och jag som förr var rädd för att skaffa mig vänner, för jag trodde att ingen tyckte om mig, har nu så många fina människor runt omkring mig som jag aldrig vågat drömma om eller ens sett som realistiskt. Mötet påminde mig om att se allt nytt som kommit i min väg, att känna tacksamhet och vara viss om att resan bara har börjat!