En känsla av Narnia

Eftersom jag har börjat prata om mina upplevelser och tankar på Youtube så skriver jag inte ner dem så ofta längre. Eller rättare sagt, nästan aldrig. Förra veckan hade jag en upplevelse i samband med en meditation som jag pratade om i den här videon https://youtu.be/g9r8Lxpy6_c men som jag känner även måste skrivas ner.

När våra guider kommunicerar med oss, gör de det ofta genom ett symbolspråk för en bild säger mer än tusen ord. När jag satt i meditation en dag så hamnade jag i en miljö, en plats med många människor på väg någonstans men i princip alla hade stannat mitt i en rörelse. Jag såg alla dessa uppstannade människor i gråtoner, de hade ingen färg. Det var en märklig upplevelse och jag kunde förnimma att det fanns någon mer än jag som rörde sig runt. Jag frågade min guide vad det var jag såg, vad syftet var och efter en liten stund kom svaret: Narnia. Jaha, Narnia. Jag älskade böckerna när jag var yngre, likaså filmerna.

Fyra syskon kommer till Narnia genom en garderob (en portal) och träffar herr Tumnus, en faun. Han berättar om landet som styrs av en ond häxa. Alla som inte följer hennes order blir förvandlade till statyer. I landet Narnia bildas en motståndsrörelse för att störta häxan och man väntar på sin ledare, lejonet Aslan. När Aslan dyker upp, utövas ett krig och de goda vinner. Efter segern går Aslan runt och blåser liv i alla de som har förvandlats till statyer. De grå statyerna får åter färg och därmed liv.

Jag fick se parallellerna med den verklighet vi lever i just nu. Vi styrs av makthavares järnhänder där människans bästa inte är för deras ögon. Mycket handlar om makt och manipulation och har gjort så i många år men det senaste året har allt eskalerat. Vi har till stor del fråntagits vår fria vilja i och med alla regler som skapats för att minska smittspridning. Tanken är god men inkonsekvensen är gigantisk. I ett köpcentra får man bara sitta en person vid varje bord om man ska fika men om samma fik har en dörr från utsidan så kan man sätta upp ett plastband mot gången där människor går förbi och då får man sitta fyra. I en skolmatsal finns det inga begränsningar alls.

Det finns de som har valt att sätta sina liv på paus för att följa rekommendationerna slaviskt. De vågar inte träffa någon, vågar knappt lämna sina hem och om de gör det så ska munskyddet på. Man tittar misstänkt på alla man möter och tror att viruset ska hoppa på en. Dessa personer är de jag fick se som frusna i den första bilden jag beskrev för de har låtit någon ta deras fria vilja ifrån dem.

Anledningen till att jag kunde röra mig runt är för att jag inte har gått in i rädsla. Jag känner respekt för viruset men jag håller avstånd, jag har anpassat mitt liv och fortsätter att leva det på bästa möjliga sätt. Jag gläds åt det som går att glädjas åt och jag träffar mina föräldrar men vi håller avstånd och kramas inte.

Nu kommer Aslans roll in i vår värld. Det är alla vi som fortfarande lever som tar över hans uppgift. Vi gör vad vi kan för att blåsa liv i de som är förstenade, vi väcker de som sover. Somliga kommer att vakna direkt, för andra tar det tid. Det jag fick se är att de som var på väg någonstans när de frös, stannar upp och funderar när livet återvänder. "Jag var på väg, ska jag fortsätta eller ändra riktning?" Det finns hopp. Fortsätt att sprida hoppets låga så har vi snart vår frihet tillbaka.

/aslan.jfif

20 Apr 2021


Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)