En evighet

Min farmor gick bort för fyra år sedan och i onsdags, den 1/6, var det hennes begravningsdag. Dagen innan begravningen fick jag till mig en mening: En evighet. Det blev början till det avskedsbrev jag skrev till henne, klicka på länken om du inte har läst den förut http://www.camillasänglarum.se/en-evighet

Jag tror verkligen att inget tar slut, att allt är oändligt. För några månader sedan, jag vet inte riktigt när, så började jag att fundera på om jag skulle tatuera mig. Att sätta symbolen för oändligheten på min arm, som en bekräftelse och kanske ibland en påminnelse på min tro. Tecknet används även i den högre matetmatiska skolan som jag har studerat så för mig är det även något som står för mitt matematiska jag.

Jag fick tips på en tatuerare som skulle vara bra och när jag och min väninna, som skulle göra samma symbol, hade besökt honom tyckte jag att vi inte behövde leta vidare. Hon höll tack och lov inte med för det är alltid bra att kunna jämföra. Det slutade i alla fall med att vi enades om att välja honom trots att det var ett stort problem med att få tid. Vi vände och vred, augusti, september. Till slut föreslog han att han skulle ta oss på sin lediga dag - den dag vi hade tänkt att be om att få komma ifrån början!!! Den 30:e maj var vi där, nästan på dagen fyra år efter att jag hade skrivit dikten. Jag kom på det igår, den 2/6, och helt ärligt så tror jag inte att det är ett sammanträffande....

/min-tatuering.jpg