Att stå i sin kraft

Jag tycker om att synas och jag tycker om att inte synas. Min bedömning om mig själv är att jag är introvert men om jag gör personlighetstester så visar de att jag är nästan lika mycket extrovert. Att ha en naturlig tillgång till båda är bra för det innebär att även om jag naturligt enklast står i mitt hörn som en betraktare så har jag förmågan att kliva in och ta plats när det behövs. Min introverta sidas dominans är kanske inte direkt en fördel när man är egenföretagare och behöver ta för sig i djungeln för att synas och det är lätt att i den energin förminska sig själv och att låta andra förminska.

I mitt huvud har meningen "Tro inte att du är något" passerat oändligt många gånger i mitt liv. Ord någon sade för länge, länge sedan och som jag har burit sedan dess. Nej, jag tror verkligen inte att jag är för mer än någon annan men för den sakens skull så behöver jag inte förminska mig själv till att inte bli någon alls. Att hitta den där lagom jag har inte varit lätt.

Denna mening "Du ska inte tro att du är något" har blivit aktiverad så fort någon har kommit med en synpunkt. Som för några år sedan då jag försökte få igång min företags facebook sida och delade med mig av fina upplevelser, i liten skala i mina ögon mätt. Då blev jag uppläxad av en andlig lärare (som inte ens har facebook så orden kom inte direkt från hen) för att jag inte fick skryta. Att jag skulle ta hänsyn till alla som kunde bli avundsjuka på mig. Så där hamnade jag, som kossan mellan två hötappar. Denna uppläxning som jag vet är helt åt pipsvängen fel för jag kan ju inte ta ansvar för om någon blir avundsjuk på mig. Om man önskar något som någon annan har så får man ju försöka skaffa det själv. Avundsjuka löser inga problem, tvärtom.

Jag har verkligen varit som kossan mellan två hötappar sedan dess. Vad ska jag dela, vad ska jag hålla för mig själv? Det mesta av mina upplevelser som medium behåller jag för mig själv. Jag har fantastiska berättelser om hur jag har hjälpt människor att förstå sig själva, att få fungerande liv, relationer som har läkts, så många förklaringar, så mycket som jag vet utan att veta. Men den kritiserande energin har tagit för stor plats. Så härom dagen skrev jag från mitt högre jag och delar av texten vill jag dela med mig av för jag vet att många av er som läser detta är som jag.

Jag låter mig stå i min kraft.

Jag är här för att utföra mitt uppdrag.

Jag står i mitt ljus och i min sanning.

Jag uttrycker mig på mitt sätt så som jag uppfattar verkligheten.

Jag uttrycker mig på det sätt som tillhör mitt nuvarande medvetande.

Vi har alla kommit olika långt i uppstigningsprocessen, det finns inget bättre eller sämre och vem har tillgång till sanningen egentligen?

Vem vet vad som är sanningen för alla?

Vem har rätt att säga vem som har rätt eller fel?

Från och med nu står jag i min kraft utan att stämpla mig själv som sämre än någon annan för vi alla behövs.

Alla vi ljusarbetare har sin plats.

Alla vi ljusarbetare har olika uppgifter och alla vi ljusarbetare attraherar människor på olika sätt.

Jag låter nu mitt inre ljus skina. Jag har den plats som är min, den plats jag fick när jag föddes. Jag har valt att nedstiga i denna tid och jag har ett uppdrag att utföra.

Jag står i min kraft och alla andra får stå i sin.