Att ha en tro

I ett avsnitt av Så mycket bättre, berättade Jenny Berggren att hon hade blivit överfallen i sitt hem av en knivbärande kvinna. Att hon med familjens hjälp lyckades undkomma. En av programmets andra deltagare undrade hur hon bearbetade detta trauma, hur hon kunde fortsätta leva. Någon psykolog hade hon inte gått till utan hennes enkla svar var tron på Gud. Hennes svar fick mig att tänka efter och precis så har det varit för mig också när det gäller mitt trauma som det innebar för mig att bli utmattad. När samarbetet mellan kropp och hjärna stängdes ner. När en panikångestattack infann sig när jag var i en affär och jag visste att jag måste komma hem så fort det bara var möjligt. När jag hade svårt för att köra bilen till Malmö för att autopiloten var avstängd.

Detta är bara några exempel och när jag ser i backspegeln, är jag oerhört tacksam för att jag levde i en tro på att allt skulle ordna sig. Att det fanns ett högre syfte med det som hände. Att jag var på väg mot nya mål. Jag skulle inte längre sälja stål, jag skulle jobba som medium. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå till men jag förutsatte att det skulle lösa sig. Det tog längre tid än jag trodde från början, nästan fyra år. Jag är skör ännu men jag får hjälp att bromsa när jag inte lyssnar. Vila en dag, sova, titta på program som intresserar mig och bara vara. Inte fundera så mycket.

Med detta vill jag ha sagt: Ge inte upp! Försök att se vilka möjligheter som ges när livet sätts på prov. Hur avlägsen en dröm än må verka så ge inte upp hoppet. Hoppet är en livsuppehållande drivkraft, hoppet innehåller positivt tänkande. Titta inte bakåt, titta framåt.

/livets-laga.jpg