Att bjuda på sig själv

När jag skapade min hemsida, gjorde jag det för att få manifestera för mig själv och andra hur jag har styrt om min livsväg, hur jag har kommit till nya insikter de senaste åren. Att jag skulle börja skriva som en dagbok kom inte förrän några månader senare. Dagbok kan nog vara rätt benämning på det jag gör här för en dagbok fyller man med sina innersta tankar. Skillnaden med min dagbok är att den inte är hemlig. Jag vet att det är en del som läser det jag skriver, även människor som jag inte känner. Att ta detta klivet ut och tillåta mig att låta er få veta vad jag tänker, är lite speciellt eftersom jag alltid har levt i tron att ingen är intresserad av mig. Därför är det också extra roligt när det kommer mail med kommentarer om det jag har skrivit eller när någon berättar hur bra de tycker att det är. Denna uppmuntran gör att jag tycker det är ännu roligare.

Idag fick jag ett mail ifrån en vän som jag har försummat sedan jag flyttade. Jag har haft ett dåligt samvete för att jag inte har haft möjlighet att hålla kontakt med alla, speciellt denna vän. Jag blev så glad att jag grät några tårar samtidigt som stenen som tyngt mig släppte. Jag känner mig rik på vänner, somliga träffar jag ofta andra lite mer sällan. Facebook är en fantastisk uppfinning för mig för den gör det lättare att hålla kontakten med många.

Idag har jag tänkt lite extra på hur olika alla människor är och vad det är som gör att vi passar mer eller mindre ihop. Som jag sa till en väninna som var och hälsade på mig i veckan, att vi är otroligt olika som människor men det finns ett speciellt band som gör att vi ändå dras till varandra. Det här med hur man trivs mer eller mindre bra med andra människor är ett ämne så stort att man helst ska låta bli att fundera över det för mycket. Det handlar om att acceptera alla som de är med sina förutsättningar. Vi har alla kommit till jorden för att fylla en plats, alla är viktiga på sitt sätt. Vi är alla en liten del av något väldigt stort.