Astralresa någonstans i universum

Härom natten var jag ute och åkte rymdskepp. Insidan var röd och vit och jag vet att jag pratade med någon som inte var en mänsklig varelse. Bilden av honom är så vag att jag inte kan beskriva honom men jag vet att det var en maskulin energi. Jag vet att jag pratade med honom men kan tyvärr inte minnas vad vi pratade om.

Jag kunde se ut genom fönsterna och där ute var det mörkt, vi svävade men var stillastående. Genom ett fönster såg jag fyra eller fem otroligt vackert lysande planeter, alla likadana, i en rad. De hade ringar runt sig liksom Saturnus. Jag vet att jag sa att jag hade kommit till rätt ställe för jag gillar planeter. En ramp fälldes ut från rymdskeppet så att jag skulle kunna kliva ut och se allt utan fönstret som filter. Det var läskigt, jag var rädd att jag skulle falla ut i kosmos, så jag närmade mig försiktigt. Jag fick så se barn och ungdomar som svävade förbi. Jag var fascinerad, nyfiken, glad och jag kände mig fri. Att bara vara är en fantastisk känsla.

Tyvärr sträcker sig inte minnet längre än så här, jag vet inte hur jag kom tillbaka. Men jag tar med mig minnet av det vackra och minnet av rymdskeppet. Jag skulle så gärna vilja veta var jag var men jag tror att jag vet varför jag hamnade där. För en tid sedan hade jag en klient, där jag fick se hur han som liten, riktade uppmärksamheten mot himlen, som om svaren fanns där ute. En nyfikenhet väcktes inom mig. Jag vet att vi har levt på andra ställen, i andra galaxer, men inte mycket mer än så. Någon annan natt kanske jag får fler svar. /planetglitter.jpg